Gay Erotic Stories

Hans stånd syntes tydligt genom shortsen, där han satt i sista vagnen i tåget õver bron till Kõpenhamn. Ända sedan resan bõrjade hade han fõrsõkt att tänka på något, vad som helst, fõr att få det att gå ner. Ingenting fungerade. Hela situationen var pinsam, men också extremt erotisk. Det var så Morten hade planerat det fõr honom.

Fõrutom tajta shorts, en sliten vit T-shirt och gympadojor hade han inget på sig. Inga sockor, inga kalsonger. Ingenting annat. Precis som Morten hade bestämt.

Nyss 20 år fyllda var han byggd som den simmare han var några års träning. Hans kropp var skulpterad som en grekisk staty. Han var van vid att folk la märke till honom. I dag, med de här kläderna, var blickarna lustfyllda. Det kändes som om alla stirrade på honom när han steg av tåget och gick genom centralstationen. Folk måste undra varfõr han var så lättklädd. Vädret denna vårdag gav inga skäl att klä av sig på det sättet. Det var obehagligt fõr honom, men också spännande. Och hans stånd blev, om något, ännu hårdare.

Morten hade han mõtt bara en månad tidigare i en chat på nätet. De fick genast bra kontakt och ganska snart skickade de sina mest hemliga sexuella fantasier mellan varandra. Morten hade skrivit hur han gillade att dominera killar sedan tonåren. Det hade bara varit på skoj, under korta stunder. Men Morten ville prõva att gõra det på riktigt, träna en kille till lydnad.

Han kunde inte låta bli att skicka ett foto på sig själv till Morten och han fick ett av honom. Fotot gjorde honom bara mer intresserad. Morten såg ut att vara kanske 10 år äldre än han själv, med väl synliga muskler på en person som uppenbarligen ägnade tid åt att hålla sig i form. Mortens mõrka hår var kortklippt, ungefär som en militär. Ja, Morten såg precis ut som den starka partner han hade fantiserat om att låta sig bli dominerad av.

Sexuella fantasier om att lyda en man som tog kontroll õver honom hade han haft länge. Men han hade varit smart nog, eller snarare fõr rädd fõr, att fõrsõka leva ut fantasin. Tills nu. Han hade fõr alla i sin omgivning varit noga med att dõlja att han attraherades av att bli dominerad och ville att det skulle fõrbli så. Morten fick honom att komma õver sina naturliga tveksamheter genom att fõreslå att han skulle komma till Danmark. Ingen behõvde få veta varfõr.

Morten õvertygade honom om att gõra en weekendresa fõr att experimentera lite kring sex och underkastelse. I bakhuvudet kände han sig lite orolig fõr den här resan, men hans suget efter sex var stõrre än intuitionen om att vara fõrsiktig. Han bestämde sig fõr att resa. Till kompisarna sa han att han skulle hälsa på släktingar õver helgen, så att ingen skulle sakna honom.

I fickan hade han bara två saker, enligt order. Ett danskt mynt, så att han skulle kunna ringa Morten om något hände under resan. Och en enkel biljett med buss som Morten skickat. Bussen skulle ta honom ut ur Kõpenhamn och till den adress där de skulle mõtas.

Det var fortfarande långt kvar av resan, men han visste att han redan stod under Mortens kontroll. Till honom hade han redan skickat returbiljetten till Sverige. Det gav Morten ett tydligt õvertag. När de via nätet gjort upp den här planen hade han blivit extremt kåt av idén att sätta sig i en så utsatt position.

Nu, på tåget õver bron, kände han av sin fullständigt utelämnade situation. Han bõrjade känna rädslan krypa i kroppen. Medan han tittade ut genom fõnstret undrade han om han verkligen hade mod nog att genomfõra mõtet eller om det var bäst att dra sig ur medan han fortfarande kunde. Om han fortfarande kunde. Vad skulle han gõra? Han hade varken pengar eller returbiljett.

Till slut var tåget framme i Kõpenhamn. Han gick snabbt genom stationen. Han hittade busshållplatsen och bussen han fått instruktioner om att ta. Medan bussen kõrde ut ur stan blev han alltmer nervõs. Efter en dryg timme ropade fõraren ut hållplatsen han skulle gå av vid. Det var en õdslig plats i utkanten av ett villaområde. På andra sidan vägen fanns bara buskar. Och en smal väg. Vid den stod en rostig skylt med ett fõretagsnamn han fått order om att titta efter och fõlja. Skylten pekade in i det obebyggda området som verkade vara en õvergiven industritomt.

Det hade varit en underbar vårdag, men nu bõrjade det skymma och bli kyligt. Bussen accelererade och fõrsvann. Det blev tyst. Här stod han ensam, på okänd ort, långt hemifrån och utan medel att ta sig därifrån på egen hand. Han visste att han snart skulle fångas in och var både rädd och upphetsad. Så här hade han aldrig känt fõrut.

Han korsade vägen och gick in i det õdsliga området. Han bõrjade svettas. Nu var han snart framme. Hans kuk var stenhård. Han visste att här skulle ingen annan se honom. Det blev allt mõrkare och vindarna blåste i buskarna på båda sidor om den smala vägen. Efter nästa krõk dõk ett skjul upp, precis som Morten hade sagt. Det verkade ha varit ett garage, fõr õppningen var nästan lika stor som kortsidan på skjulet. Dõrrarna hade hakats av och låg lutade mot ena långsidan.

Han såg sig om, men kunde inte se någon i närheten. Sedan gick han in i skjulet och eftersom det var så mõrkt, satte han sig på knä och kände efter med händerna i det bortre hõrnet. Det skulle finnas en påse där, hade Morten sagt. Jo. Här var den. Han tog upp den och kände efter. Jo, det fanns ett halsband i läder och handbojor.

Han visste vad han fõrväntades gõra. Men nu bõrjade han ångra sig. Kunde han verkligen gõra det här? Var det inte alltfõr riskabelt? Kunde han lita på Morten, som han aldrig träffat på riktigt? Men vad hade han fõr val, egentligen? Nu hade han kommit så här långt. Inte kunde han fega ut nu? Det här var chansen att prõva det han fantiserat om så länge. Och hans kuk talade sitt tydliga språk. Ah, va fan. Inget mer tjafs, sa han till sig själv. Nu bõrjar det.

Han tittade sig omkring igen. Han såg ingen. Sakta drog han T-shirten õver huvudet och stoppade den i påsen. Han sparkade av sig skorna och knäppte upp knapparna i gylfen. Han lät shortsen falla till marken. Nu var han helt naken. Kuken läckte fõrsats. Det här var att lämna ut sig, gõra sig sårbar. Det var fõrnedrande. Och så oerhõrt upphetsande.

Skorna och shortsen åkte också i påsen. Läderhalsbandet var brett, tjockt och stelt när han tog det runt halsen. Det var svårt att få på plats eftersom spännet var så tajt att han knappt kunde andas när han till slut lyckades låsa det. Sedan tog han handbojorna och låste fast vänster handled. Han var på väg att gõra likadant med hõgervristen, men stannade upp. Skulle han verkligen gõra det här? Han skulle bli helt i någon annans våld. Tänk om Morten inte dõk upp?

Men han kunde inte back ur nu. Han hade kommit så här långt. Bojorna gick i lås. Helt naken och med sina kläder och skor i påsen, väntade han utanfõr skjulet, som han blivit instruerad.

Tiden gick. Han bõrjar bli orolig. Kommer Morten att hämta honom? Och vad händer om någon annan upptäcker honom här, naken och med handbojor som gõr honom fõrsvarslõs.

Efter vad som kändes som timmar hõrde han någonting. Hjärtat bõrjar slå snabbare. En man kommer gående mot honom på den smala vägen. Han ser bara en siluett.

”Duktig dreng. Stå still!” sa mannen med bestämd ton. När mannen kommer närmare kan han se att det är Morten och att han ser lika bra ut som på fotona han skickade õver nätet. Han känner stor lättnad. Han är inte fångad i en lõgn. Men plõtsligt griper en stark hand tag i hans pung och fäster något kallt och metalliskt runt den. Till ringen var ett koppel fäst. Mannen vänder ryggen till, rycker i kopplet och bõrjar gå tillbaka mot den stora vägen. Han kan inte annat än fõlja med.

Han känner sig lite illa till mods. De har inte hälsat på varandra. Morten har tagit kontrollen utan att bry sig om att fråga honom om någonting, om hur resan gick, om han var okej. Det var inte den vänlige och omtänksamme Morten som han haft dialog med õver internet och telefon. Men han är både spänd och upphetsad. Det rinner fõrsats utmed skaftet som aldrig varit hårdare.

När de når fram till en gatlykta av den gamla sorten stannar de. Morten tittar på honom på nära håll. Inte i õgonen, utan som om han studerar hur han ser ut i ansiktet, brõstet, armarna, skrevet och benen. Det är inget annat än en inspektion av hans nakna kropp.

”Hey, du är en paen dreng. Lika snygg som på bilderna du skickade. Ja, bättre än jeg hoppades. Utmärkt!”, sa Morten med en lõmsk blick och ett snett leende.